Paniken sprider sig

Här har vi en man som vill förbjuda människor att ta bilder på barn. Detta eftersom han, då en person tog bilder på hans barn på offentlig plats, gjorde kopplingar till Engla, morden i Arvika och några andra kvällstidningsrubriker angående våld mot barn, samt till pedofili. Nu har jag inga barn (än i alla fall…) själv, så jag kanske inte förstår, men jag reagerar några saker.

Vem skadar det att bli fotograferad på allmän plats? Det är inte fråga om nakenbilder direkt, eller något annat som egentligen misskrediterar barnet.

Är grundläggande fri- och rättigheter över huvud taget inte ett begrepp som bör värnas? Gång på gång stöter man på människor som vill förbjuda än det ena, än det andra, eftersom de känner sig ”kränkta” eller oroade av något. Till Dan Benchetrit måste jag ställa frågan: Hur många foton skadar någon jämfört med alla de foton som inte gör det? Menar Du på allvar att polis skall kunna beslagta en människas kamera vid misstanke om att vederbörande fotograferat barn? Begrunda konsekvenserna: Jag tar bilder på fåglar över en lekplats, pang där ryker kameran; jag tar bilder på mina egna barn som leker med andras barn, skall detta förbjudas? Ett barn, med förälder kommer fram och vill hälsa på min hund; jag tar en bild av det skrattande barnet när hunden ivrigt svansviftande försöker slicka ungen i ansiktet. Skall det vara brottsligt? Du kanske får tankar på djurporr, pedofili och mord, men det får faktiskt inte jag.
Dan B skriver att bilderna kan hamna på Internet. Jamen och? Vari består problemet? Däremot kan jag tala om att jag skulle ha problem med att polisen skulle ha rätt i att beslagta min kamera för att kika på vad jag har fotograferat (t ex min nakna flick- eller pojkvän, min nya uppfinning, eller varför inte bilderna till min kommande fotoutställning).
Vidare tar han upp Engla-fallet och Anders Eklund, vilket i sammanhanget var ett ovanligt olämpligtexempel eftersom, såvitt jag minns det, Anders Eklund åkte fast eftersom hans bil råkade fastna på bild när – ja just det – en person tog ett fotografi av ett för honom okänt cyklande barn, nämligen Engla.

”Hela min kropp blir iskall, alla artiklar, om alla dessa barn som råkat så illa ut, pulserar i mitt undermedvetna. Jag grips av rädsla och äcklas när jag tittar på den vuxna manen som sitter därborta på bänken med sin kamera. Jag tänker på Internet, jag tänker på barnbilder, jag tänker pedofili, jag tänker kidnappning.” Jo, här har vi pudelns kärna. Och tyvärr måste jag konstatera att Mephistofeles även denna gång har sitt ursprung i kvällstidningsjournalistik. För om en människa omedelbart börjar associera till pedofiler och kidnappningar på detta vis har man fått en överdos av kvällstidningsrubriker. Ingenting får igång folk mer än otäckheter mot barn, det visar om inte annat hysterin kring mordet på Engla. Följaktligen fläskar rubrikmakarna på så fort de får chansen. Pedofiler är vår tids gengångare, vargar och djävlar. Det är den ofattbara ondskan som alla kan förenas i rädsla, hat och avsky mot. Eftersom det är, det är jag ense med allmänheten om, svårt att hitta något förskonande drag i övergrepp mot barn, så är detta någonting alla kan förena sig kring, oavsett klass, kön, politisk eller religiös uppfattning. Därför är det också tacksamt att skrika om på löpsedlar. Det kan inte slå fel, kan man tycka. Men verkligheten är sällan så enkel, och, vad mera allvarligt är: Man skrämmer upp allmänheten genom att få dem att tro att ett problem är mångfalt större än vad det är. Och ett symptom är, exempelvis, att en småbarnspappa hellre inskränker rätten att ta fotografier på allmän plats än riskerar att någon till äventyrs får ökad puls av att ta en bild på ett påklätt barn. Så slutligen, associationen till Internet… Jag tillbringar en dryg timme dagligen på Internet och har gjort så i nästan tio år. Möjligen är jag inne på andra sidor än Dan B men jag fattar faktiskt inte kopplingen: vad har Internet med bilder på barn på allmän plats att göra och vari består problemet?

Andra bloggar om: media, fri- och rättigheter, pedofili, Engla, samhälle, kvällspressen